HUR FÖRHÅLLER MAN SIG TILL SIN KROPP?

 November 2007 nr 13

De flesta vuxna är nästan omedvetna om sin kropp. Det låter underligt, inte sant? Tyvärr är det bara alltför sant. Här är ett exempel. Har det hänt att ni redan haft ont i huvudet i en halvtimme och ”plötsligt” blivit medvetna om det? Vad kände ni under denna halvtimme? Smärtan märkte Du ju först nu.
Låt oss utföra ett experiment. Sätt Dig ner och slappna av. Ta nu bort alla spänningar. När Du tycker att Du slappnat av fullständigt – be någon lyfta upp Din högra arm och sedan släppa den. Om armen hänger kvar i luften är den inte avslappnad. En avslappnad arm faller ner. Vad har Du för ansiktsuttryck? Ser Du ut som tecken på lätt imbecill? Om inte, tyder det på att ansiktsmusklerna är spända. Vid fullständig avslappning brukar nedre käken åka ner, tungan liksom falla ner i halsen och ögonen sjunka in. Du tyckte att Du var fullständigt avslappnad. Jag kan utan några som helst experiment tala om för Dig att musklerna i axlarna, halsen och ryggen är spända. Dessa muskelblockeringar känner Du inte av.
Hur snabbt märker ni att Du har feber? Hälften av mina bekanta känner att något är på tok först när de har 38 C. Men redan vid 37 C brukar termometern markera rött. Hur kände De sig då? Kände De sig normala? Du har kommit till semesterorten i ett sydligt land. Solen lockar Dig till badstranden och Du solar. När förstår Du att Du blivit bränd? Jag slår vad om att det blir först på kvällen när Du tittar Dig i spegeln på hotellrummet. Då känner Du att det svider i axlarna. Men hur var det en timme innan? Då när den smeksamma sydländska solen grillade Din ljusa hud?
Exemplen är många. Slutsatsen är självklar: vi ägnar inte kroppen den uppmärksamhet den måste ha, vi lyssnar inte på kroppens signaler. Och vad mera är, vi struntar i kroppen, tar inte hand om den och ignorerar dess elementära behov. Vi våldför oss på den med obekväma kläder och skor, förgiftar den med mat som nästan inte går att smälta och berövar den rörelse, luft och ljus. Till råga på allt tycker vi inte om den. Vi betraktar våra rynkor och fettvalkar med avsky, vi skäms för kroppens naturliga funktioner och undertrycker dess önskningar som skrämmer oss. Det är inte så underligt att kroppen svarar med sjukdomar och för tidigt åldrande.
Vad skall vi då göra? Först och främst måste vi förändra vårt förhållande till kroppen. Vi måste försöka förstå vår kropp och acceptera dess behov och önskningar. Vi behöver lära oss att lyssna på den och respektera dess behov och önskningar. Vi måste sluta kritisera den, lära oss tycka om den och unna den glädje och njutning. Vi måste tillåta vår kropp att ha roligt, lära oss dess språk, förstå dess signaler och reagera på dem genom att ändra på vårt beteende. Men andra ord, vi måste bli vän med vår kropp!
Du kan börja med en följande övning:
Sätt Dig bekvämt eller lägg Dig ner. Slut ögonen. Slappna av. Andas lite långsammare: Andas in – andas ut, fritt. Du är nu lugn och avslappnad.
Koncentrera dig på kroppens förnimmelser. Hur mår Din kropp? Är den pigg? Trött? Spänd? Lugn? Frisk? Sjuk? Låt en tankestråle gå genom hela Din kropp, vidrör varje del av den, varje organ. Var vill Du börja? Var börjar Din kropp? Var slutar den? Var är kroppens mitt, dess centrum?
Hur upplever Du Din kropp? Tycker Du om den? Gläder Du Dig åt den? Tar Du hand om den? Ställ Dig dessa frågor. Vad vill Din kropp tala om för Dig? Fråga den. Får den tillräckligt med vila? Sover den tillräckligt? Får den tillräckligt med rörelse och med frisk luft? Gillar den kläderna som Du bär? Gillar den maten som Du äter? Vilka av de inre organen brukar krångla? Tala med dem var för sig. Fråga vad som orsakar krånglen. Tala om för Dina organ att Du älskar dem. Lova att ta hand om dem. Smek de sjuka organen i tankarna. Sänd en helande ljus- och värmeström till dessa organ.

För att ta del av hela programmet . Klicka här»