PLACEBO, ETT UNIVERSELLT LÄKEMEDEL

Oktober 2007 nr 11

Under många århundraden sökte läkare en ”panacea” vilket betyder ett medel mot alla sjukdomar, ett universellt läkemedel. Men denna medicin har ju hela tiden funnits. Saken är att läkarna inte vill ta det på allvar eftersom deras inställning inte tillåter dem att betrakta problemet ur en ny synvinkel. Denna universella medicinen är placebo.
Placebo kallas en helt harmlös substans som utövar positiv effekt enbart tack vare patientens förväntningar. Om man ser på saken rent objektivt påverkar inte placebo på något sätt sjukdomsorsakerna. Denna medicin fungerar på ett ungefär följande sätt: Man berättar för en patient att det finns ett nytt och ytterst effektivt medel mot magont. Man berättar att medlet har testats och har framgångsrikt hjälpt i 100 % av fallen. Man lovar dessutom att patienten tillfrisknar inom 3 dagar. Patienten får med sig hem ett mystiskt pulver som kan starkt påminna om torkade söndersmulade lingon- eller nässelblad. Exakt tre dagar senare upplever patienten en stark förbättring i sitt tillstånd och börjar snabbt tillfriskna.
”Lurendrejeri!”. Så reagerar man – och har fel. Detta är inget lurendrejeri utan är ett vanligt läkemedelstest som kallas dubbelblint test. Hur går det till när man testar ett nytt preparat? Man delar in patienter i två grupper. Grupp 1 får ett riktigt preparat. Grupp 2 får ett neutralt medel som man kallar placebo (kallas ofta för sockerpiller). I ett sådant test vet varken läkare eller patienter vem som får det riktiga preparatet och vem som får placebo. Efteråt jämför man effekten. Man har upptäckt att placebo är effektivt i de flesta fallen. Det riktiga preparatet är förstås effektivast – men tänk på att placebo egentligen inte skall ha någon verkan överhuvudtaget!
Man vet till exempel att placebo hade 59% effekt vid behandling av depressioner jämfört med psykofarmaka. När man testade morfinpreparat hade morfinet och placebo samma effekt i 35% av fallen. Sammanlagt kunde man iaktta placeboeffekt i 55% fall.
Det händer ibland underliga saker. Det finns fall där patientens förväntningar gör att ett preparats effekt uteblir. En kvinna hade svåra kräkningar som hon led mycket av. Hon blev av med dem tack vare ipecuanasirap, som är ett starkt kräkmedel. Det hjälpte för att hon fick veta att detta var ett ”fantastiskt verksamt starkt preparat” som skulle hjälpa henne mot kräkningarna.
Åsikter, förväntningar och tro är inte enbart kapabla att lindra individens lidanden utan kan även framkalla sådana. Detta händer vanligtvis när testpersonerna får upplysningar om preparatens biverkningar. När man till exempel testade ”Mefenesin” hände det att testpersonerna som fick placebo blev sömniga, illamående, fick yrsel – som är vanliga biverkningar när man tar ”Mefenesin”.
Man testade kemisk terapi på 400 cancerpatienter på Drotting Elisabeths sjukhus i Birmingham. De upplystes om möjligt håravfall efter den föreskrivna kuren. Fler än 100 personer som fick placebo fick även håravfall.

För att ta del av hela programmet . Klicka här »