Forskarna har med hjälp av studier av stressens olika faser kunnat
förklara uppkomsten av psykosomatiska sjukdomar. Stressens utveckling
förstärks av individens negativa sinnesstämningar som oro, vrede och
känslan av oförrätt – även om den i grunden är orsakad av yttre fysisk
påverkan som skada, avkylning eller smärta. Stress som är framkallad av
känsloupplevelser kan utvecklas mycket snabbt och intensivt, därför kan
den resultera i destruktiva följder för individens hälsa.
Nu skall jag berätta hur man kan hantera stress och på vilka sätt man
kan göra sig av med den. Men först skall vi tala om tecken som avslöjar
en stressituation.
Tecken på stress
Alla
har sina svaga punkter. Några oroar sig för det ständigt förhöjda
blodtrycket, huvudvärk, ryggont, spända axlar och nacke. Hos andra
krånglar magen, man ligger sömnlös på nätterna och blir lätt trött.
Hudutslag, magsår, upprepade förkylningar och virusinfektioner är
tecken på stress. Oro, ökad retlighet, koncentrationssvårigheter är
också stressignaler.
Du har blivit medveten om att du befinner er
i ett stresstillstånd. Det första du ska göra är att försöka att varva
ner. Sätt er bekvämt i ensamhet, slappna av så mycket att kroppen
tillåter och fundera. Du kommer direkt på saker som irriterar dig.
Man ifrågasätter vanligtvis inte sakerna som framkallar ens irritation.
Man tror inte att det går att ändra på dem – därför slutar man lägga
märke till irritationen och den emotionella spänningen. För att tydligt
illustrera denna tes och samtidigt visa metoderna för stressbekämpning
vill jag göra en liten lyrisk exkurs om gamla fina traditioner, ett
fantasiexempel som inte desto mindre är talande.
Tänk dig att du kommer till ett land där det finns en gammal fin
tradition: man slår varje person som kommer in i huset i huvudet med
ett strykjärn. Försiktigt med kännbart. Så blev det. Det är bara en
tradition. Du råkar också ut för samma procedur varje dag under en
längre tid. Du vet att du måste följa denna tradition som alla
respekterar, även om du redan känner på dig att du inte gillar den. (Om
du dessutom är van att leva som alla andra och hela tiden ta hänsyn
till vad omgivningen tycker, förstår du inte genast att man reagerar
med negativa sinnesrörelser). Du härdar ut och blir samtidigt irriterad
men håller tillbaka irritationen eftersom du inser att omgivningen bara
kommer att bli förvånad och sårad. Du tittar efter hur andra reagerar.
Du ser att alla, trots dina förväntningar, är glada över att bli
hälsade på detta vis. Ingen reagerar negativt på ritualen. Men du är
till bredden fylld av allsköns negativa känslor! Du förstår inte
ritualens mening, du kan inte låta bli att känna smärta, och är ilsken
över att ha hamnat i dårarnas land. Men du kan samtidigt inte ändra på
någonting och har ingen moralisk rätt att ignorera traditionen. Du
börjar skaka så snart någon säger ordet ”strykjärn” eller så fort du
ser något som påminner om ett sådant. Detta är utan tvivel en
stressituation.
Vad finns att göra? Mina kära vänner, problemet kan lösas på många sätt!
Köp en hjälm och sätt på dig innan du går in.
Acceptera seden, förlika er med den. Upplev inga negativa känslor i samband med den.
Lämna landet.
Sök stöd hos folket (framför allt, givetvis, hos den unga
generationen), bli med tiden högt uppsatt och dra i gång en debatt i
ämnet ”slå eller inte slå?”.
Förklara högt och tydligt för omgivningen att man inte går med på att
bli misshandlad med ett strykjärn och be dem att lämna ert huvud i
fred. Föreslå följande avtal: ”Ni har era traditioner, men jag har
faktiskt mitt huvud. Låt oss inte ha några krav till varandra!”. Om
inte mobben sliter er i stycken i egenskap av traditionernas fiende
kommer allting hädanefter gå som i en fin restaurang: biffen för sig,
flugorna för sig.
Nog om detta. Jag uppmanar inte er att utmana samhället fast ibland
måste man stå på sig. Jag ville bara demonstrera för er hur stress
uppstår och visa att det alltid finns många sätt att förändra en
stressituation. Som ni redan märkt är alla sätt som finns uppräknade
här är lika goda och fullständigt acceptabla.
Allvarligt talat: vad finns att göra?
Vi börjar med det enklaste: hemmet och arbetsplatsen. Vad retar ni er
på hemma hos er? Gamla urblekta tapeter? Gnisslande dörrar? Jag minns
att vår gnisslade förskräckligt men ingen i familjen brydde sig om det.
Men det visade sig att vår grannfru retade sig på den. En vacker dag
kom hon bara till oss och oljade våra gångjärn. Jag minns hennes
lättnad när det äntligen blev gjort. Vad säger du om dina långa
arbetsresor? Om det trånga och bullriga kontoret, om hushållsmaskinerna
som inte fungerar, om grälen med partnern? Arbetet kan orsaka stress om
man ställer många krav på dig men dina möjligheter att uppfylla dem
räcker inte till.
Man måste förändra en del omkring sig för att minska på stressen. Man
kan kanske flytta ett arbetsbord, täta fönstren för att slippa drag.
Man får kanske göra sig av med den gamle dammsugaren som ylar som en
galen hund. Detta rekommenderar jag att man gör mitt i natten –
anledningen är psykoterapeutisk. Krossa den till att börja med mot
asfalten – och sedan dansa en enkel krigsdans bredvid sopcontainern!
Jag tror inte att jag här behöver räkna upp allt som kan irritera. Ni
vet själva vad man skall göra i alla dessa fall. Men ni har ingen lust
att ta på er uppgifter eller planera vad man skall göra sen… Det känns
bäst att skjuta på det och enklast att inte göra det alls.
Innan man förändrar någonting måste man tänka efter vad som är bäst att
byta ut: hustrun – eller kanske åtminstone den skadliga vanan att röka
inomhus! Om man har höga krav på dig på jobbet men de är samtidigt
rimliga och dessutom disciplinerar dig – då är kanske bäst att inte
byta detta jobb. Du har förmodligen lust att leva upp till dessa krav
men den vanligaste lättjan hindrar dig från att åstadkomma detta utan
irriterande inblandning av andra. Det är mycket svårt att arbeta med
sig själv. Låt ledningen och arbetskamraterna hjälpa dig! I denna
situation är det nyttigt att förändra sin attityd mot konstruktiv
kritik och börja tro uppriktigt på att den är för ditt bästa.
Det finns ytterligare ett sätt att lösa problem (faktiskt mitt
älsklingssätt) – att lägga över det på någon annan. Det finns saker som
man man reagerar så starkt negativt på att man känner att varje cell i
vår kropp gör motstånd så fort man överhuvudtaget börjar tänka på dem.
Jag tror att det i detta fall finns bara en tänkbar utväg – att be
någon om hjälp. Det betyder naturligtvis inte att man skall låta andra
lösa alla sina problem. Men här talar jag om en enkel och välbekant
sak: andras bekymmer klarar man lätt men sina egna rår man inte på. Tro
mig, det är alltid enklare att lösa andras knutar. Det är ibland svårt
att be om hjälp. Men om man är lyhörd och uppriktig i sina relationer
till omgivningen och är alltid beredd att hjälpa andra, behöver ni
säkert inte vara rädd för att be om hjälp. Man måste förstås vara
måttfull och inte missbruka omgivningens hjälpsamhet.
I nästa nyhetsbrev kan du läsa fortsättningen om hur stress påverkar din hälsa.
