Vad är hälsa egentligen ur medicinsk synpunkt? En läkare med humor sa en gång: "God hälsa är ett tillstånd som medicinen inte har något att säga om". Men
är det verkligen samma sak att vara frisk som att inte vara sjuk? Det
är sant att god hälsa inte är lika med avsaknad av sjukdomar. God hälsa
är någonting helt naturligt, någonting som vi inte lägger märke till så
länge vi är friska. Vi tänker på den först när vi har förlorat den.
Fördelarna med god hälsa tänker vi inte på. Det är kanske sant att vi
betraktar god hälsa på ett sorglöst sätt. Vi tar den för given så länge
vi är friska.
God hälsa är kraften och livsglädjen, kroppsliga och
själsliga fröjder. I gamla tider talade man om hälsa, inte sjukdomar.
Man strävade efter harmoni mellan kropp och ande. Hippokrates
förkunnade för över två tusen år sedan att ett gott hälsotillstånd var
ett tecken på att individen uppnådde harmoni både inom sig och med sin
omgivning.
Jag minns också en sak som en gammal vis kvinna en gång i tiden sa till
mig. Hon brukade ibland hälsa på min mor när jag fortfarande studerade
vid universitetet och var ofta hemma på grund av förkylningar. Hon såg
hur jag nös och hostade, det rann ur ögonen, näsan var röd osv. Hon
skrattade och sa: "Ja, du kan fortfarande kosta på dig att vara sjuk!"
Jag förstod inte riktigt vad hon menade. När jag frågade varför svarade
hon "För att du fortfarande är ung och dum. Men efter trettio år det
löjligt, och efter femtio är det en skam". Den gången förstod jag
ingenting. I mina föreställningar hade äldre personer en utsliten kropp
vilket betydde fler sjukdomar. Ungdomstiden var ju hälsans tid, och
ålderdomen var nästan synonym med krämpor. Men min mors väninna
resonerade annorlunda. Hon visste att sjukdomen var enbart en signal:
någonting i livet stämmer inte, man måste reda ut vad är. Tänk efter.
Hon menade att god hälsa var ett naturligt uttryck för själens och
kroppens visdom. Hon visste att man kan förtjäna god hälsa med andligt
arbete. Allt detta förstod jag först mycket senare när jag mindes
hennes strålande blick och värmen och glädjen hon spridde i vårt hem.
KRAFTER SOM STYR SJÄLVHELANDE PROCESSER
En
läkare fick frågan vad det innebar att vara doktor. Hans svar var:
"Ofta tror jag mig stå på en strand och höra en drunknandes rop på
hjälp. Jag hoppar i floden, drar upp honom, börjar göra konstgjord
andning, men i samma ögonblick hör jag att en annan ropar på hjälp. Så
har det varit varje dag under många års lopp. Jag är ständigt upptagen
med att rädda människor. Jag har inte ens tid för att fundera över
varför de inte vill lära sig simma". Jag tycker att detta är en mycket
träffande jämförelse. Varför drunknar vi och ropar på allsmäktiga
doktorer? Det finns bara ett svar. Vi vet inte att vi
själva kan simma. Kanske sa man till oss när vi var barn att vattnet -
det är någonting riktigt hemskt, där drunknar man. Men det förhåller
sig så att simkonsten är medfödd på samma sätt som konsten att andas.
Likaså förmågan att tillfriskna. Den är en egenskap som karakteriserar
levande organismer.
Vet ni om att de allra flesta sjukdomarna går
över av sig själva? En del forskare påstår att 80 % av alla åkommor går
över av sig själva, utan samband med medicinskt ingripande. Låter det
för mycket? För min del tänker jag på en gammal vits: "En influensa som
man behandlar går över på sju dagar, och en som man inte behandlar tar
en vecka." Ibland tycks det mig att vår relation till läkare och
mediciner är bara en dålig vana. Ni känner igen det som rökare brukar
säga - "Jag kan lugna mig först när jag har rökt en cigarett". För all
del, men det betyder inte att det inte finns andra sätt att lugna sig.
"Läkarkonsten består i att underhålla patienten medan naturen botar
sjukdomen" - återigen Voltaire. Det är kanske tid att säga nej till
denna tvivelaktiga underhållning och istället använda sina krafter till
att hjälpa naturen. Vi kan. Men man måste överge sina gamla åsikter och
tro på att man själv kan styra sin hälsa.
NÄR MEDICINSK HJÄLP ÄR UTOM RÄCKHÅLL
Vad
är det för roll som läkekonsten egentligen spelar i den moderna
människan liv? Är vi verkligen så beroende av läkarna och läkemedlen
som vi själva tycker? Livet ger oss svar på dessa frågor. Vad händer
med människor när medicinen är av en eller annan anledning otillgänglig
för dem? Gissade du rätt? De blir mindre sjuka.
Alla vet att
praktiskt taget alla kroniska sjukdomar försvinner spårlöst av sig
själva under extrema förhållanden. Detta framgår av krigstidens
medicinska statistik. Både överlevarna från Leningrads belägring och
före detta fångar i Hitlers koncentrationsläger berättar om mirakulösa
fall - folk tillfrisknade fullständigt från sina krämpor. Bara de som
var starka i anden överlevde under omänskliga förhållanden. Men inte
deras sjukdomar! Man hade helt enkelt inga möjligheter att vara sjuk,
man hade framför sig viktigare uppgifter: att överleva, att med sitt
liv segra över våldet, lidandena och döden.
Men förhåller det sig så att vår förmåga till hälsans självreglering
enbart kan väckas till liv under extrema förhållanden? Nej, det är inte
så. Det finns mindre dramatiska situationer som aktiverar denna
förmåga. Vi tar som exempel läkarstrejken året 1973 i Israel. Under
strejkmånaden reducerades behovet av sjukhusvård med 85 %. Dödligheten
halverades under samma tidsperiod och uppnådde samtidigt den lägsta
nivån i landets historia. En liknande minskning av dödligheten
observerades tjugo år tidigare, också under en läkarstrejk. Kan det
vara så att det bara är Israels befolkning som äger en sådan unik
förmåga? Nej, samma fenomen kan iakttas i andra länder. Året 1976 var
det läkarstrejk i Los Angeles. Antalet operationer minskade med 60 %.
Samtidigt föll dödligheten omkring 20 % men gick dramatiskt upp till
den gamla nivån efter strejkens slut.
Tänk om man skulle förklara dessa händelser för människorna genom att
berätta att deras egen självhelande förmåga som aktiverades och att de
på grund av detta inte behövde professionell hjälp på samma sätt som
tidigare. De skulle förmodligen betraktat detta som struntprat och
kanske till och med blivit arga. Men det var inte desto mindre sant.
Utan att veta om det startade de sina egna inbyggda mekanismer för
hälsans självreglering eftersom de betraktade läkarstrejken som hot mot
deras hälsa. De kunde nämligen inte vara säkra på att i tid få tillgång
till medicinsk hjälp. Därför var de tvungna att lita till sin egen
kraft. Men de lärde inget av detta. De kunde inte använda sig av denna
nya erfarenhet i fortsättningen eftersom de handlade omedvetet.
Men tänk er nu att ni kan behärska dessa mekanismer och kan därför reglera ert tillstånd på ett medvetet sätt.
Vad tycker ni? Kommer detta att förändra livet för er?
